Livet efter detta

Vill börja detta lilla, obetydliga men ändock så sanna textstycket med att tacka min medarbetare Trollet för gratulationen (*tackar och bockar*). Jag vill dessutom tillägga med tanke på hennes förslag om ytterligare stipendier, utdelade av mig, att kriterier för dessa stipendium kommer att läggas ut senare på denna blogg.
Så, nu har vi tagit studenten. Ingen skola som väntar efter sommaren. Inga mer lektioner där mina nyfikna klasskamrater retar gallfeber på lärarna (jag nämner inga namn). Inga fler lektioner över huvudtaget med dessa personer som jag spenderat så mycket tid med och som jag kommit att trivas med så bra! När man steg ut på trappan för att omfamna livet och sin så efterlängtade frihet slog livet emot en som en slägga. Helt plötsligt hade vi sjungit vår "Leva livet" och "För vi har tagit studenten". Vi var färdiga med skolan. Vi hade klarat det. Det svenska skolsystemet som vi varit del av i tolv år var vi nu utsparkade ifrån.
För alla er som inte bar en vit studentmössa i Härnösand den 9/6 kan jag säga att det känns fruktansvärt bra! ...samtidigt som det känns fruktansvärt tomt. Många av de man lärt känna dessa tolv år kommer man aldrig att återse. De kommer att försvinna ur ens liv för att aldrig komma tillbaka. Skrämmande.
Men även fast det är skrämmande, tomt och sorgligt så har studentdagarna varit de roligaste i mitt liv! Aldrig har jag haft så kul som när vi dansade på Efterfesten, aldrig har jag varit så stolt som när rektorn ropade upp mig som stipendiat framför hela skolan och aldrig har jag varit så glad som när alla nära och kära uppvaktade mig på studenten.
Tack allihop! (*tackar och bockar återigen*)