”Så som studenten älskar att drömma…”

Så var det gjort! Eftersom ingen av min två kompanjoner verkar vara villiga att ta sig an uppgiften att redogöra för studenten så känner jag att det vilar på mina axlar. Vi har fotograferats, byggt monument (Gjutigt en halv jordglob i en pilatusboll nergrävd i komposten!), haft mösspåtagning, hejat på vår båt (som förargligt nog sjönk redan innan start) i Härnösands stora sjöslag, klätt upp oss och dansat foxtrot, fått betyg (Jävligt bra sådana om jag får säga det själv!), gått ut på trappan, åkt på flak, sjungit, skrikit och druckit. Med andra ord har vi firat en helt vanlig svensk student. Det har varit kul men nu är det slut! Jag har varken lust eller ork att gå in på hela ångest och sorgsenhets avsnittet, det kan kanske de övriga två delarna av vår treenighet fylla i, men alla som gick omkring med vita mössor igår förstår nog ändå.

En tredjedel av oss fick ju även, högst oväntat för henne själv, stipendium igår. Grattis En-dum-en! För att inte balansen ska rubbas har jag som förslag att vi instiftar ett alternativt stipendium som delas ut varje år till varierande personer (e.g. Kapten och mig). Stipendiepengarna betalas självklart ut av gårdagens stipendiat! Som sagt var; Grattis!