Sanningen om matlagning

Eftersom det kommit till min kännedom att elaka rykten cirkulerar, både här på bloggen och i verkliga livet, om att jag inte skulle kunna laga mat så känner jag mig tvungen att lägga ut ett litet försvarstal. Jag kan visst laga mat. Här är en lista på allt jag kan:

- Havregrynsgröt
- Koka pasta
- Steka ägg
- Guacamole
- Tzatsiki
- Steka korv, köttbullar, fiskpinnar osv.
- Yogurt
- Nudlar
- Sushi (Jaa, faktiskt! Känn på den ni!)

Hur kan ni påstå att jag inte kan laga mat?! Jag vet visserligen att det finns de som hävdar att ovanstående delikatesser inte är mat och till dem vill jag bara säga att mat är ett relativt begrepp.
Det är inte det att jag inte kan laga mat, för det kan jag som sagt, utan det är snarare så att det jag lagar inte alltid blir så lyckat. Det går att äta men det är kanske inte så gott. Orsaken till det brukar vara någon av följande:

- Jag glömmer någon ingrediens (Försvar: Det brukar ju vara typ hundra så det är väl inte så konstigt att man glömmer en och annan!)
- Jag tar för mycket av någon ingrediens (Försvar: Varför ska man alltid behöva hålla på och mäta allting? Det är oftast bättre att köra lite på känsla.)
- Jag häller i någon ingrediens som inte borde vara där (Upplysning: Salt, istället för socker, i grädde gör inte tårtan god.)
- Jag glömmer totalt bort att jag håller på att laga mat med resultatet att vattnet kokar över eller pannan bränner vid. (Försvar: Det kan hända den bäste.)

Slutligen vill jag bara meddela att jag står fast vid det jag sa då vi bakade muffins (Se "Historien om de 48 muffinsarna): Det hela är egentligen en enda stor konspiration där både köksredskap och ingredienser har gaddat ihop sig mot mig.

Och det, mina vänner, är sanningen om matlagning!