Jakten på Postis, del 1

Idag ska jag ta mig lite tid att skriva om en grupp med vardagshjältar som förenklar och ibland förbättrar våra liv varje dag (förutom lördagar och söndagar). Vi tar dem oftast förgivet och antar att de alltid ska fara runt där på sina gula cyklar och dela ut post. Men visst är vi dem evigt tacksamma för att de kommer med våra tidningar, brev... och räkningar...och påminelser om ej betalda räkningar. Jag talar om brevbärarna gott folk!

Nu är det så att jag under de senaste veckorna uppmärksammat denna yrkesgrupp mer än vad jag skulle gjort i vanliga fall. Och vad beror då detta på? Jo, det är så att vårat kvarter nyligen fått en ny postis! Troligtvis bara en sommar-postis, men ändå... Denne nye postis har nu kommit med brev till oss (mestadels räkningar, vilket jag är lite besviken över) i cirka 4 veckor, vilket torde betyda att hans sommarperiod snart är till ända. Detta anser jag vara lite synd; det skulle vara väldigt trevligt att veta vem männskan är, vad han heter, hur gammal han är osv (Härnösandssyndromet; måste veta allt om alla).

Så nu lämnar jag det ämnet för idag med en försäkran om att jag snart igen ska rapportera om hur "Fallet Postis" går. Till dess; ha det så gott mina vänner (och till Trollet och Kapten; hoppas att inte era jobb totalt tråkar ut er, jag ska tänka på er då jag sitter ute i solskenet och myser;)