Vecka 47

Veckans pucko: Hm. Se Kärleksbrev från Andreas.

Veckans sanning: ”Om det gör ont säger man bara: smärta är skönt och fortsätter.” Så lyder min systers något hårdkokta livsfilosofi som går att applicera på allt från träning till öronhålstagning. Nu får ni ju försöka ta den här sanningen lite metaforiskt. Jag uppmuntrar alltså inte till att man ska ge sig iväg och styrketräna med känningarna av en hjärtattack i antågande. Ibland är det bra att härda ut lite men det är aldrig bra att vara helt dum i huvudet!

Veckans soundtrack: ”Are you gonna be my girl” med Jet samt Colin Hays "Waiting for my real life to begin" är två bra låtar som lyssnats på mycket i veckan och eftersom jag har svårt för beslut väljer jag båda. (Egentligen är det självklart ”Bandy, Bandy” men det finns stor risk att En-dum-en skulle se till att det här blev min sista lista om jag skrev det.)

Veckans event: Trots att jag varken jobbat eller gått i skolan den här veckan har det ändå förekommit en hel del event. Håltagning i öronen (tillsammans med En-dum-en), reunion med låtsaskusiner och både 15- och 30-årskalas. Det som smäller högst är ändå (Varning! Alla som tröttnat på vårt snack om curling kan hoppa till nästa punkt!) vår seger med 8-1 i måndags! Nästa vecka väntar en lite kämpigare match så då bänkar vi gamlingarna och tar in yngre, elitseriespelande förmågor.

Veckans hedersutmärkelse: Tidigare i höst fick jag låna en hög med böcker om Kina av en tjej som jobbat på Pacwire i somras tillsammans med min syster. Trots att vi aldrig träffats skickade hon med böckerna bara för att hon hörde att jag, precis som hon, var intresserad av Kina. Eftersom världen trots allt är full av puckon är den lätt att glömma att det faktiskt också finns en hel del genuint snälla människor. Tack så mycket!

Veckans bok: Är alltså en av de jag fick låna: ”Mei wenti! Inga problem! Om livet i dagens Kina” av Catarina Lilliehöök. Intressant och lättsamt om den kinesisk kulturen och språket.

Dagens citat

"Om en kille bjuder på glass vill han ha något annat..."

En-dum-ens klasskompis Renée delar med sig av sin vishet om killar. Nu har vi kommit ett steg längre i att förstå hur de fungerar ;)

Quotes of the day

Varje gång yours truly träffas och umgås, vilket inte händer så sällan, så brukar vi ha en tendens att säga en massa konstifika och udda saker. Saker som passar utmärkt in på denna blogg. Efter som vi är så ödmjuka, generösa och så pass självsäkra människor så tänkte vi att vi skulle dela med oss av delar av detta ordbajseri (allmänt känt som verbal inkontinens). Läs och njut!

- "Vi har köpt en tv-bänk, den står o-ihop-monterad i vardagsrummet" Kapten försöker beskriva sin nya ikea-möbel.
- "Jag måste gå försiktigt nu för mina skosnören har gått upp" Trollet är för lat för att knyta skorna.
- "... det var ju äckligt" säger Kapten med saklig stämma efter ett förslag på pojkvän från En-dum-en.
- "Jag ska gå och klippa mig den 19:e" Kapten känner att hon måste dela med sig av viktig fakta om händelser som kommer att ske inom de närmsta två månaderna (skrivet den 21 november...)
- "Titta, heljuset pekar ut i skogen" säger Trollet som tycker att det är mer intressant att studera skogen än blända av för bilen 50 meter framför.
- "Jo, men den hade stannat alldeles utanför Föreningskassan..." En-dum-en är nästan lika duktig som regeringen på att hitta på nya myndigheter.
- "Är Radio Luleå ett begrepp för någonting som är dåligt?" Trollet funderar över varför en gubbe på fabriken ibland säger "Är det här nå jävla Radio Luleå eller?" när något är mindre bra.

Over and out,
P.S. We know that you love us!

Kärleksbrev från Andreas

Igår tillbringade jag och mina kära bloggkamrater kvällen hos Sandra frossandes i god mat och efterrätt. Senare då vi skulle åka hem upptäckte jag följande brev fastsatt på bilens framruta:

Ok, jag erkänner att det inte var min bästa parkering (jag var lite småirriterad då jag kom eftersom jag varit tvungen att skjutsa folk hit och dit och ansåg vid tillfället att en lite sned parkering var den rätta hämnden på universum) men alla fyra hjul var trots allt innanför rutan vilket, om jag inte missminner mig, är definitionen på en laglig parkering. För att alla dessutom ska få hela bilden klar för sig bör också tilläggas att parkeringsplatsen bestod av fyra rutor på en rad. Jag stod på den tredje, snett mot den fjärde, som tydligen är Andreas favoritplats för trots att det fanns två helt oproblematiska platser så var han ändå tvungen att backa in på den alldeles bredvid. För sent kom jag på att det hade varit på sin plats att svara på hans kontaktsökande brev. Eftersom jag missade chansen i går tänkte jag här försöka rekonstruera hur ett sånt brev kunnat se ut:

Kära Andreas.

Tack så mycket för ditt brev! Jag kan inte säga hur rörd jag blev över det och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för de problem jag kan ha orsakat dig. Du har helt rätt i att man inte får parkera hur fan som helst (Jaa, det är faktiskt bara ett L i helst, Andreas, men det visste du nog egentligen) bara för att man har en stor bil, vilket du säkert är väl medveten om eftersom våra bilar hade kunnat tävla i samma viktklass. Jag är förtvivlad över det som inträffat och inser nu att jag helt enkelt är för dålig för att köra bil. Utan att dra ironin alltför långt skulle man kunna säga att jag genast borde be våra kontakter på Länsstyrelsen att dra tillbaka mitt körkort. Jag är en fara för trafiken! Hädanefter ska jag ringa till dig, för jag antar att det var därför som du lämnade ditt telefonnummer, så att du kan skjutsa mig dit jag ska. Tack än en gång för din omtanke och lycka till med det fortsatta skrivandet av tvättstugelappar!

Mvh Sara

Veckans lista, v.46

Veckans pucko: går till de fårskallar som trodde sig göra ett bra arbete i skapandet av "The woods" (btw; Bengan du borde se denna film. Uttrycket: skog+mörker=DÖD får ett helt annat djup...). Dåligare film får man leta efter! Man kan även se det så att vi var oerhört puckade som hyrde den, men eftersom vi är ofelbara (...jotjenare! :P) så väljer jag att bortse från det.

Veckans sanning: ...jo, ok; varken Kapten, Trollet eller jag kan hyra bra filmer. Vi är för dåliga för att hyra film helt enkelt.

Veckans soundtrack: "Any other name" en jätte vacker låt som kommer från någon tv-serie, vilken har jag inte listat ut än. Jag jobbar på det. Återkommer senare med resultatet.

Veckans event: shopping med Bulan på nya gallerian i grannstaden! Åååååh, så urfattig jag är just nu...

Veckans hedersutmärkelse: tillägnas Dessi som är den helt klart grymmaste tjejen i grönt uppe i de norrländska urskogarna! Att sova i en presseningskokong, äta frystorkad mat och klara sig på 5 h sömn i veckan är strongt gjort. You go girl!

Veckans bok: solklart "En shopaholics bekännelser" (något för dej Kapten?). Underbar bok av Sophie Kinsella, som man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig! Det tog mig två dagar att läsa ut den och efter det tog jag mig en rejäl shoppingrunda på stan. Sååå trevligt så :)

Vecka 45

Veckans pucko: Den svåraste kategorin att nominera till tycker jag. Framför allt för att det finns så många värdiga kandidater. Men min röst faller i alla fall denna vecka på "Jornalistena" som bevakar Idol. Att ta ett sånt jobb med jornalistutbildning. Nej så många jornalister bör det inte få finnas. För om man kan ha folk som följer "Idolernas" vaje steg betyder ju att allt annat redan är bevakat. Ett förslag kanske är att sända alla nyutexaminerade journalister till någon typ av krigsfront och då kommer det naurliga urvalet att sålla ut de som inte klarar av riktig journalistik.

Veckans (O)sanning: Tydligen är veckans sanning att jag inte har någon bra kameravinkel. Jag ser också ut som en liten hund, ett pessimistiskt barn och en mammut. TACK SÅ MYCKET!! För skulle mina medbloggare ljuga för mig?

Veckans sountrack: Jag skulle vela säga att det har varit the Killers nya singel When you where young eller något likande. Nytt, coolt och framförallt mycket bra. Men jag vill ju inte ljuga. Jag har inte lyssnat på nåt speciellt den här veckan, lite torka på musiksidan skulle man kunna säga. Sånt händer ibland.

Veckans event: Måste nog säga onsdagens Curlingmatch. Det kanske blir lite mycket curling på bloggen nu men jag bryr mig inte. Vi vann! WOHO

Veckans hedersutmärkelse: Går till tanten som återbördande min försvunna vante till mig. En total främling såg att jag losade min vante på väg till bussen en tidig torsdagsmorgon och sprang ikapp mig och gav den till mig. Viken god gärning! Jag var glad nästan hela dagen sen (skolan nötte tillslut ned denna känsla). Men ändå att en ådan liten handlig kan ha en sån inverkan på en. Otroligt! Små saker har stort inflytande på en trots att vi inte alltid märker det.

Veckans bok: I veckan har jag läst en helt underbar bok. Nästan i klass med Goda Omen och det är trots allt den bästa bok jag läst. Stockholms sägner heter den och jag skulle beskriva den som en satir över människans natur och det svenska samhället. Boken är små korta betraktelser av olika personer. Det finns även ett visst övernaturligt inslag och både Döden, Jesus, Gud och apan Ola gör inhopp. Men boken ger en på något vis lite insikt till sitt eget liv. Författaren Danny Wattin har gett mig en mycket rolig och lättsam läsupplevelse. Jag uppmuntrar alla som kan läsa att ge denna bok en chans. Den är helt enkelt asbra! Och för alla er andra så svara Gud på frågan -Hur ska man leva? på sidan 155. Ganska intressant teori faktiskt.

En typisk kväll med We Know That You Love Us

Den bistra sanningen är denna: Vi är varken så roliga som vi verkar eller som vi skulle vilja vara. Efter nogranna matematiska beräkningar har vi kommit fram till att vi är riktigt partysugna sisådär var tredje helg. Däremellan tycker vi om att dega, svulla, glo på film, äta och dra dåliga skämt.
En typisk lördagkväll med We Know ThatYou Love Us börjar ca 18.00. Vid det här laget är vanligtvis två tredjedelar av ensembeln samlade. Kapten och En-Dum-En som har "normala" dygnsrutiner är förmodligen redo vid den här tiden medan Trollet däremot ligger lite efter i planeringen. Kvällen inleds därför oftast med en viss jäktning av Trollet för att hon ska skynda sig. Sedan drygas det på ett tag innan den verkliga planen för kvällen är färdigutarbetad och alla är redo att skrida till verket. Ofta är då "verket" en liten tripp till närmaste snabbköp där diverse socker- och fetthaltiga varor inhandlas. Kosan styrs därefter mot närmaste lediga TV.
Filmkvällen tar sin början. Hur mycket film som sedan blir sedd är en annan femma. Under tiden avhandlas diverse viktiga frågeställningar.

Exempel:
- Vem är egentligen bäst av Batman och Superman?
- Vem gjorde vem fet?
- Hur jävla sakta måste man egentligen åka om det tar en tusen år att åka tusen mil? (Svar: 10 cm/h!...typ)

Förtäringen har vid det här laget börjat. Ett blogginlägg kan eventuellt författas om kreativiteten och idéerna infinner sig annars drygas det vidare i en aldrig sinande spiral som antingen slutar med att vi somnar i soffan eller att vi åker en sväng med bilen. Cruisa as we say in Sweden.
Cruisingen brukar antingen vara mer eller mindre givande; oftast lite kareoke inspirerat (dock med det inte sagt att vi kan sjunga...) och inte sällan tar vi oss till oupptäckta och spännande platser så som Älandsbro, Saltviks anstalten och Notsand.
Det bör tilläggas att detta är typiskt lördagsbeteende för det mörkare halvåret. Vad vi gör om sommaren går att läsa i tidigare juni/juli/augusti- inlägg (dock ej depp-delen då större delen av We know that you love us var nere i en djup svacka).
Vinterkvällarna brukar avslutas med ett våldsamt snöbollskrig, att tatuera Kapten med bläckpenna (märk väl att det inte brukar bli så speciellt vackert) eller städa hemma hos Trollet. Emellanåt avslutas kvällarna med den klassiska frasen "Kan ni inte gå hem nu?!" (OBS! denna mening har En-dum-en aldrig yttrat. Kapten och Trollet hotar dock att trigga henne till det så mycket som det bara går...).

Och nu återstår bara de slutgiltiga citaten:
- Killar bör klä upp sig oftigare
- Kommer vi någonsin att bli coola?
- Har Kapten någon snygg sida?

Nu måste vi avrunda det här inlägget eftersom det återigen har blivit Moussedax! So long!

P.S. We Know That You Love Us

HYLLNING!!!

GRATTIS!
...till mina skrivarkollegor som tog sin andra curling-seger nu,
och det med råge! 6-1 stog det då sista stenen låg på plats.
Duktigt Trollet och Kapten! Jag är mycket hedrad över blogga med er!
Grattis ännu en gång! Det blir firning till helgen ;)

/En-stolt-en

I'm a lumberjack...

Det är sedan länge allmänt känt att En-dum-en, dvs jag själv, har mycket MYCKET lätt för att fastna för låtar och få dem på hjärnan. Dessa låtar brukar sedan inte släppa taget förän de avlöses av en mycket MYCKET värre låt, som är mycket MYCKET jobbigare att få bort. Här ska ni nu få en utförlig lista på vilka låtar jag vanligtvis brukar få på hjärnan och varför de är så otroooligt jobbiga.

Den första låten är en klassiker som jag lyckligtvis glömt bort till dess att KAPTEN var vänlig nog att påminna mig om den; en irriterande räknevisa för små barn, med elefanter som går på en spindeltråd, ja ni har nog alla hört den. "En elefant balanserade" heter den tydligen, och är helt klart omöjlig att få bort från tankarna om man nu kommit på den.

Den andra låten är en ballad som troligtvis alla också hört, men kanske inte alltid kopplar i hop med titeln; "Iris" heter den. Visst, sure, jag älskar den här låten, men när man kommer på sig själv med att sjunga den för 156126789:e gången samma dag så blir man rätt så less på den. Om inte annat så blir man tokig på att man bara kan delar av versen och refrängen.

Tredje låten är den mest irriterande låten som jag någonsin hört och förmodligen någonsin kommer att höra: Monty Pythons "I'm a lumberjack". Den kletar sig fast på hjärnan på en gång och sedan så sitter den där. Den är det sista du tänker på när du somnar och det första du tänker på är du vaknar! Jag blir tokig på den!!!

...I skrivande stund har jag nu tre olika låtar på hjärnan i en blandning som likar "I'm a lumberjack som balanserar på en liten liten spindeltråd and I just want you to know who I am..." huuuga. Men, men det är bara att bita ihop och slutföra listan...

Fjärde låten är en gammal goding som vägrar att försvinna. Jag talar om "Thats the way" (I like it). Trevlig låt... i en sisådär tio sekunder till dess du har insett att den etsat sig fast på hjärnan och sitter där och gnager... Fördelen med denna låt är i alla fall att man bli glad av den... i viss dos i alla fall... Om inte annat är den väldigt smittsam, och efter bara lite nynnande av den har den strax i lavinfart spridit sig till alla som du varit i närheten av. Skadeglädje, mohahaha.

Femte och sista låten (för nu klarar jag verkligen inget mer!!!) är "Ska vi plocka kördbär i min trädgård" (listan blir ju bara inte komplett utan ett schlagerbidrag). Den här låten är ändå en relativt ok låt, då den är lätt att radera från hjärnan. Det krävs väldigt lite för att få den att försvinna... problemet är dock att då får man oftast en än värre låt på hjärnan...och det är inte bra...

Så tills vidare önskar jag er alla ett trevligt liv och hoppas på att ni, till skillnad från mig, slipper få en massa dryga låtar på hjärnan... och OM ni nu skulle få det: snälla, SNÄLLA låt mig få slippa dem! Ha de!

Vecka 44

Veckans pucko: Det är med lite sorg i hjärtat som jag känner mig tvungen att tilldela mig själv den här titeln. P.g.a. en totalmiss på mobilfronten är jag nu skyldig mina föräldrar 140 kr för att jag missade att hämta dem när de kom med bussen. När ska jag börja tänka?

Veckans sanning: Man kan inte alltid välja rätt väg. Den visdomen kläckte, otroligt nog, En-dum-en ur sig någon gång i veckan. Och det är ju så sant som det är sagt. Ibland blir det bara fel. Då kan man inte göra så mycket mer än att köra vidare och föröka välja rätt nästa gång.

Veckans soundtrack: Eftersom jag är inne i en Mando Diao period just nu så är veckans soundtrack deras musik i allmänhet och låtarna Killer Kaczynski, Sheepdog och Ringing Bells i synnerhet. Funkar till alla humör.

Veckans event: Bland veckans många event lyser ändå ett starkast: Min och Kaptens curlingdebut i division 3 som slutade i en förkrossande seger för Lag Rudström! Woho! Motståndare var, för att citera min bror: Vincent; mannen, myten, legenden. Det är nu en gång för alla bevisat att vi inte alls är för dåliga för att kasta sten!

Veckans hedersutmärkelse: Går till Dan och En-dum-en som trots vetskapen om vår stora seger ställde upp på tre omgångar mot oss. Vi i Lag Syd fortsatte vårt segertåg och spöade dem såklart men det var ändå en trevlig match. Ta det nu bara inte för hårt Lag Nord, ni kan ju inte rå för att vi har så mycket mer talang än ni!

Och dags för en ny rubrik:

Veckans bok: Jag har precis avslutat Doppler av Erlend Loe. Den handlar om en man som får nog av all duktighet i samhället och flyttar ut i skogen där han bor i ett tält tillsammans med en älg. Och ja, det utspelar sig självklart i Norge… Helt klart underhållande men trots allt inte lika bra som Expedition L av samme författare som jag starkt rekommenderar alla att läsa. Underbart!