Vecka 45

Veckans pucko: Den svåraste kategorin att nominera till tycker jag. Framför allt för att det finns så många värdiga kandidater. Men min röst faller i alla fall denna vecka på "Jornalistena" som bevakar Idol. Att ta ett sånt jobb med jornalistutbildning. Nej så många jornalister bör det inte få finnas. För om man kan ha folk som följer "Idolernas" vaje steg betyder ju att allt annat redan är bevakat. Ett förslag kanske är att sända alla nyutexaminerade journalister till någon typ av krigsfront och då kommer det naurliga urvalet att sålla ut de som inte klarar av riktig journalistik.

Veckans (O)sanning: Tydligen är veckans sanning att jag inte har någon bra kameravinkel. Jag ser också ut som en liten hund, ett pessimistiskt barn och en mammut. TACK SÅ MYCKET!! För skulle mina medbloggare ljuga för mig?

Veckans sountrack: Jag skulle vela säga att det har varit the Killers nya singel When you where young eller något likande. Nytt, coolt och framförallt mycket bra. Men jag vill ju inte ljuga. Jag har inte lyssnat på nåt speciellt den här veckan, lite torka på musiksidan skulle man kunna säga. Sånt händer ibland.

Veckans event: Måste nog säga onsdagens Curlingmatch. Det kanske blir lite mycket curling på bloggen nu men jag bryr mig inte. Vi vann! WOHO

Veckans hedersutmärkelse: Går till tanten som återbördande min försvunna vante till mig. En total främling såg att jag losade min vante på väg till bussen en tidig torsdagsmorgon och sprang ikapp mig och gav den till mig. Viken god gärning! Jag var glad nästan hela dagen sen (skolan nötte tillslut ned denna känsla). Men ändå att en ådan liten handlig kan ha en sån inverkan på en. Otroligt! Små saker har stort inflytande på en trots att vi inte alltid märker det.

Veckans bok: I veckan har jag läst en helt underbar bok. Nästan i klass med Goda Omen och det är trots allt den bästa bok jag läst. Stockholms sägner heter den och jag skulle beskriva den som en satir över människans natur och det svenska samhället. Boken är små korta betraktelser av olika personer. Det finns även ett visst övernaturligt inslag och både Döden, Jesus, Gud och apan Ola gör inhopp. Men boken ger en på något vis lite insikt till sitt eget liv. Författaren Danny Wattin har gett mig en mycket rolig och lättsam läsupplevelse. Jag uppmuntrar alla som kan läsa att ge denna bok en chans. Den är helt enkelt asbra! Och för alla er andra så svara Gud på frågan -Hur ska man leva? på sidan 155. Ganska intressant teori faktiskt.