Angående film

Så satt jag där i soffan, spänd av förväntan på vad som komma skulle. Jag hade kanske inte sett framemot så mycket som föreställt mig detta ögonblick länge, länge. Regnet sirlade nerför fönstret denna sommardag utan en minsta antydan till sol. Den perfekta dagen. Nu skulle det hända, det som jag väntat på i flera år; jag skulle för första gången i hela mitt 19 år långa liv se "Pretty woman".

...Ja, jag vet; jag är dålig som inte sett den tidigare. Jag har ingen bra ursäkt heller, den har ju bara gått en sisådär hundratals gånger på alla möjliga kanaler. Men, men det spelar ingen roll nu, det viktigaste är att jag nu sett den. Och helt otroligt nog är jag inte besviken! Måste även erkänna, som den suckern jag är för romantiska komedier, så är filmkyssen i "Pretty woman" nog en av de bästa som visats på vita duken...
Visst är det lustigt hur man bara SKA ha sett vissa filmer, som om dessa automatiskt och tvångsmässigt skulle spelas upp på din tv så snart de kommit ut? Ta "Dirty dancing" till exempel; ännu en film som man helt enkelt SKA ha sett minst en gång i sitt liv. Denna sistnämnda film hade jag inte sett förrän i april detta år och innan dess hade mina vänner flera gånger om dött av förvåning över min "Dirty dancing"-oskuld.

Innan sommaren är slut har jag bestämt mig att se inte alla, men många av de filmer som man "SKA" ha sett. Några regniga dagar till lär väl ska komma. Dessa är filmerna jag ännu inte sett (jag ber om förlåtelse till alla filmfanatiker som sitter där ute): "Rainman", "Alien", "Psyco", "Gökboet", "Fyra bröllop och en begravning", "Trainspotting", "När lammen tystnar" & "Breakfast at Tiffanys". Det är alla jag har tänkt på i alla fall, har jag glömt några; varsågod och påminn mig!

I go now

Och helt plötsligt var det sommar igen…

Just nu är jag ledig ett par dagar och jag håller på att gå upp i limningen av rastlöshet. Är det inte lustigt hur man kan fördriva tiden på minimumnivå under större delen av ett år och sedan då man väl börjar jobba har man svårt att vara ledig ens en dag? När jag dessutom inte längre har några försummade studier (btw så kan jag ju meddela att jag har aldrig varit så glad över att avsluta en kurs som jag var i år) hängandes över mig så upptäcker jag att jag inte har särskilt många saker jag verkligen måste göra. Inte just nu alla fall. Jag har visserligen några saker jag borde göra men... Ah, det är ju som så mycket annat ett senare problem!

Apropå ingenting, ni vet Sisyfos? Jo, det gör ni. Det var han i den grekiska mytologin som fick straffet att för evigt sträva efter att rulla upp ett stenblock på ett berg och varje gång han nästan fick upp det så rullade det ner igen. Så han fick börja om. Igen. Trots att han säkerligen visste att det inte skulle lyckas den här gången heller. Men han var ju tvungen att fortsätta för vad skulle han annars göra? Om och om igen.
Förstår ni vad jag syftar på? Kapten och En-dum-en, ni förstår i alla fall, det är jag säker på.

Vidare apropå ingenting, så tänkte jag dela med mig av min prognos för sommaren som nu faktiskt är här. Jag har länge misstänkt att det här kommer att bli en ruskigt bra sommar och jag hoppas för allt smör i Småland att jag har rätt på den punkten. Det är lite småfarligt att gå in för någonting med så höga förväntningar. Man blir så lätt besviken. Just nu lider jag dessutom av ett smärre bakslag efter en tids flyt så min optimism är för stunden lite skadad. Men det ska nog ordna upp sig vad det lider. Sommaren är här och "There's no good reason for a heartbreak."

I go now.

365 dagar och några höskölepoäng senare.....

Jaha så nu har ett år gått.
Ett år sedan studenten, ett år sedan vårt fösta inlägg här på bloggen. Lite ironiskt att det är jag som uppnärksammar detta. Jag: Kapten, som överlag är sämst på att skriva här.

Jag sitter här och ser från mitt fönster ett gäng inte så nycktra studenter fara förbi. Det var jag och min klass förra året. Så fort allt har gått men ändå käns det som om inget har hänt. Så många som jag inte sett sedan dess, så många som jag saknar.... eller kanske mer ärligt; så många som jag inte saknat.

Idag tentade jag för andra gången i mitt liv på universitet. 20 p eller 30 p med det nya räknesystemet har jag lyckata skrapa ihop under året.
-WOHO äntligen över och jag klarade det! Det är så jag borde tänka men jag har så mycket annat framför mig nu att jag nästan inte orkar reflektera över det.

Sabbatsår ... nja karske inte. Frågga bra mina medbloggare vad dom säger om sina "sabbatsår". Ok En-dum-en har tekniskt sett inte haft sabbatsår utan läst in naturämnena på universitet men ändå. På börjat sin riktiga utblidning har hon ju inte i alla fall. Mitt sabatsår involverade i alla fall för lite "ligga på stranden och peta sig i naveln" i alla fall såhär i en kort återblick. Nu börjar snart allvaret och "riktiga " heltidstudier på ny ort till hösten i alla fall.

Fast just nu gäller teoridelen för jägarexamen med sina tre skjutprov för mig samt sommarjobb på Lantmäteriet. På nått sätt har det gått upp för mig nu att det är nu jag måste uträtta saker inan jag blir för gammal och inte orkar. Mina vänner vi är vuxna nu. Det är nu det gäller. Nä nu blev det för ambsköst här, är nog lika bra att lägga av nu med detta inlägg i alla fall.

Ett sista råd till alla nu sudenter där ute: Njut av sommaren, men sen får ni f**n ta och klippa er och skaffa er ett jobb!

I go now!

Vecka 22

Nyss hemkommen från London blir det en lite lättviktig lista eftersom större delen av veckan kommer redovisas för i en längre rapport… när vi väl kommer till skott. Hursomhelst, i väntan på den bjuder jag er listan för vecka 22.

Veckans pucko: Med risk för att låta lite väl cynisk måsta jag ändå ställa frågan: Varför hoppa framför tåget då man har Alnöbron så nära till hands?

Veckans sanning: Det är sommar på riktigt nu! Jag har en bra känsla inför den här sommaren. Den kommer att bli en av de bästa!

Veckans soundtrack: "Second minute or hour" med Jack Peñate. Glad, glad, glad!

Veckans event: London, Baby!

Veckans hedersutmärkelse: Går till Henry, vår vän som troget vaktade och städade vårt rum.