Skogsmulle de luxe

Jag har nu äntligen återvänt till "civilisationen" Härnösand efter att ha spenderat fem dagar på träningsläger, även kallat "Så-här-gör-vi-i-Norrland"-läger, med min mördarvovve Teddy. Lägret tog som vanligt plats i Myckelgensjö i utkanten av ingenstans (för er som minns mitt inlägg om Sjöviken förra sommaren; detta ligger än längre bort från mänskligheten, i närheten av Lycksele) och vi var inackorderade på ortens camping. Efter en dag hade er allas En-dum-en fått en släng av rastlöshet. Efter två dagar var lappsjukan ett faktum...
Förutom att ha tränat spår men min trogne människans bästa vän så har jag under denna helg umåtts med människor som är mer skogsmulle än homo sapiens, varit blodgivarstation åt såväl mygg som broms, lärt mig hur man bäst går vilse i en skog liksom vad definitionen av en skog egentligen är (i Skåne är definitionen fyra träd, i Norrland... jaa, i Norrland finns det inget som egentligen inte är skog...) och brett på min norrländska lite. Kursen leddes av en stor och undersmal skåning (mycket trevlig faktiskt) som lärde oss allt vi behövde veta om att spåra. Eller i alla fall hur vi bäst lär hundarna att spåra. I gengäld för att han lärde oss detta gav vi alla honom en kurs i norrländska och Norrländsk kultur;
Som tidigare sagt lärde vi honom vad en skog var och satte även hans egen spårhund på prov då denne inte var van att spåra med en massa träd i vägen.
Vi lärde honom att säga ja med enbart en djup indragning av luft och en antydan till ordet jo (för er som inte förstår hur detta går till så föreslår jag en resa till Haparanda helst Svartlien).
Han fick känna på hur vi Norrlandsbor badar vildmarksbad (vattnet måste vara minst 47 grader och wishkyflarran är oumbärlig).
Skåningen fick dessutom en snabblektion i vad sprit betyder på norrländska, jag citerar: "Etanol ska inte användas i bilar, den ska drickas!" varefter det föreslogs att vi skulle slanga ur byns enda miljöbil. Förslaget blev aldrig av, kan tilläggas.
Helgen avslutades med en matfest á la Norrland: mat, mat, mat och ÅTER mat där konceptet "ta en kaka, ta två!" passade som handen i handsken. Som grädde på moset fick jag även se skåningen, alias "Herr lydnad-brukshund-tävlingsmäniska" tjuvmata sin schäfervalp med kaka och grädde på sked under middagen. Då han såg att vi sett honom blinkade han åt oss och hyshade åt oss att inte berätta för hans fru. Haha, underbart!

Så, tills vidare: ha ne'!