Älgjakt

eller
7 dagar i skogen
eller
2 par förlorade vantar och en minneslucka senare…..

Så nu tänkte jag ta tillfället i akt och berätta om min första älgjakt som riktig jägare. (Jag tog nämligen jägarexamen i augusti 2007). På långa vägar var inte det här inte min första älgjakt någonsin, jag har sedan barnsben varigt med när min morfar och pappa jagat med sitt jaktlag.

En historia jag ofta fått berättad för mig är den när jag som typ ettåring klättrat upp på en nyskjuten älg och slagit mig ner där som om detta inte skulle vara någon konstig företeelse. Enligt min mormor och mamma som tog med mig ut i skogen den dagen var detta ett riktigt ”kodak moment” men ingen kamera fans tyvärr på plats den dagen och det gämer nog dom fortfarande lite idag. Så introducerades jag så att säga till älgjakt.

Så hur jagar vi älg då? Jo det hela går i princip ut på att cirkus 10 personer sätts ut på en skyttelinje i skogen och sedan tar de 20 resterande jägarna och går ut en drevkedja vars uppgift är att driva älgen mot skyttarna. En mycket enkel princip, men också ganska effektiv.



Jakt är en hobby jag personligen tycker verkar (eftersom jag inte hunnit pröva på särskilt många olika jaktformer) var en av de mest spännande man skulle kunna pyssla med. Bara skyttet i sig kräver alltid fullständig koncentration, det finns inte plats för något annat i skallen när man står där på skyttebanan. Fullständig koncentration och fokusering är det enda som få dig att träffa den där lilla lerduvan som på några sekunder passerar framför dig. För mig var nästan bara skytteträningen nog för att ta jagarexamen innan jag själv fick sitta på pass med laddat gevär.
Det går inte att förklara hur det känns att sitta där ensam i skogen och plötsligt skymta älgen i riset 30 meter framför en. Jag har många gånger suttigt med min pappa på pass då han skjutigt älg men det är absolut inte samma sak. Älgfrossa brukar man säga att man kan drabbas av som nybörjare och det kan man nog säga att hade lite i år. Jag fick se älg tre gånger på pass i år men jag fick aldrig något läge eller så kom kon fram men inte kalven och man vill ju inte skjuta bort kon för kalven.




Frågar man farsan min så kanske betoningen i just det här jaktlaget ligger mer på det sociala än på jaken denna höstvecka då laget samlas. Jag håller vi viss mån med om detta då fikapauser ibland drar ut på tiden, men ett mysigare gäng blir nog svårt att hitta och varför förändra på ett vinnande koncept? Vi brukar skjuta någotsånär full kvot vajer år och om vi har trevligt under tiden är det väll bara en bonus.



För mig personligen har den här veckan, i år varit lite extra rolig eftersom det känns lite som att jag kommit mig in i jaktlaget lite bättre. Att jag nog någon gång framöver skulle kunna ta en egen plats där. Jag är inte längre bara Stigs barnbarn eller Eriks dotter. I framtiden hoppas jag faktiskt lite att syrran ska få upp intresset för detta och hon också va med men det är nog att hoppas på för mycket. Fast vi får väll helt enkelt ta och vänta och se hur framtiden ter sig.


Så i år blev det ingen älg för mig men jag har gått en j**la massa och på ställen en normal människa aldrig ens haft tanken att man skulle gå. (Det är ett MYCKET kuperat landskap där vi jagar!) Jag har lyckats tappa bort 2 par vantar på dessa ”promenader” och på avslutningsträffen blev det som man brukar uttrycka det ”lite för mycket av det goda” men det är nog ingen större skada skedd…. tror jag i alla fall om jag ska tro min mors berättelse.